Det är svårt att vara positiv ibland. När ens vänner är det bästa man har, såklart man ska vara glad. Men ibland så går det bara inte. Det är extremt jobbigt att ha det såhär. Men jag vill säga en sak; Sluta aldrig kämpa om ni har en vän/pojkvän/flickvän eller något annat som bor på avstånd. För det kan fungera, det gör det för oss. Trots att det är väldigt kämpigt och man inte kan åka till varandra så ofta som man skulle vilja, så går det. Det gäller bara att inte sluta hoppas och fortsätta informera varandra om dagarna i ens liv. Och hålla hoppet uppe, att man snart ska ses. Vi kommer att stå ansikte mot ansikte igen snart. Vi kommer spendera sömnlösa, skrattande nätter ihop och vi kommer att ha dom där mys kvällarna med filmer och prat. Det gäller att tänka att man kommer dit. Man är på väg. Annars så kommer det inte att fungera, de flesta brukar ge upp - Men gör inte det! Jag brukar tänka ibland, tänk om jag bara struntat i det här och tänkt att det kommer aldrig fungera? Vilken vänskap jag hade gått miste om. Jag kan inte tänka mig ett liv utan er tjejer. Det är helt otroligt, alla skratt vi haft ihop, vi ska ha flera. I sommar (Underplanering) så ska vi besöka varandra fler än en gång. Biljetterna ska snart köpas och då kan vi med säkerhet börja planera allt vi ska göra tillsammans och jag kan inte göra mer än att längta. Med stort L.