Pratar med Linnéa, kollar tågbiljetter, lyssnar på musik... Försöker att inte bryta ihop, tårarna har börjat rinna allt för många gånger ikväll. Vill bara att lidandet tar slut, vill bara att vi alla kan ses igen. Jag älskar er tjejer, ni betyder så mycket för mig. Utan er hade nog mitt liv rasat samman för länge sedan. Önskar jag alltid kunde vara vid er sida.  Förra gången var det jobbigt, men vi överlevde. Nu känns det som att det är precis lagom mycket tid för att inte orka. Men det känns som att det brister snart, om jag inte är positiv. Evve, Nea, ni är de finaste vännerna man kan ha.