Linnéa.

Tjenixen!

Här sitter jag nu framför datorskärmen med hörlurarna på och lyssnar på underbar musik medans msn ikonen blinkar där nere, Nina har skrivit. Nu ska jag berätta lite om vem jag är i det här lilla trio gänget! Jag är 16 år, ett vinterbarn! Bor i Sandviken, ganska tråkig stad men vännerna gör det värt att bo här! Har inga djur (Haha Kattis<3) och jag bor med mina familjer (två).
På fritiden älskar jag att fota.. extremt mycket! Det är min stora passion här i livet. Jag älskar att klicka fram bilder som jag sedan gärna framkallar och klistrar upp på väggen! Jag älskar även att skissa/måla, you name it. Musik är även en väldigt stor del av mitt liv. Paramore är mitt absoluta favorit band som betyder extremt mycket!!
Ja.. Twilight fan, där har vi det. Jag är det jag också. Det förde oss samman, glad att jag såg bion med Linnéa i November 2008, annars hade jag nog aldrig skrivit det här. Det förde oss samman, vi hade samma känsla för böckerna och filmen och vi klickade helt enkelt alla tre. Det är något väldigt speciellt som vi delar med varandra och jag älskar det! Böckerna har verkligen förändrat mig som person och jag har utvecklats som människa helt enkelt, som så många andra.
Jag började prata med Evelina i Juli, förra året. Det var då vi startade Twicandy, vi var.. 12 tjejer tror jag. Vi var väldigt exalterade och vi hade verkligen hur kul som helst med bloggen osv. Det var verkligen en början på någonting väldigt roligt! Under året så chattade vi mer och mer, och vi blev snabbt väldigt goda vänner. Vi pratade i telefon och hade roligt. Jag lärde känna Nina genom Evelina, det var precis lika med oss. Vi klickade. Sedan har vi alla tre chattat, jag vet inte hur många galna samtal man har haft med er. Jag åkte upp till Piteå den 23:e Oktober 2009, med lite pirr i magen steg jag av tåget och såg henne stå där. Vi sprang emot varandra och det kändes verkligen skönt att få krama någon som ändå känts så nära fast ändå så långt borta. Jag var där till den 27:e, då var det dags att hoppa på tåget till lilla Sandviken igen. Den 20:e November träffades vi alla tre. Att få krama varandra.. obeskrivligt. Det var helt underbart. Vi såg New moon premiären i hop, tillsammans.. Det var magiskt att få uppleva det med varandra och när jag tänker tillbaka på det blir jag varm i kroppen. Vi har hittat varandra, av en ren slump helt enkelt. Was it meant to be? Det var underbart och jag saknar er. Grymt mycket. Det gör ont varje sekund utan er och jag vill att ni ska veta en liten sak.
Jag älskar er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0